Pastel de choclo

Pastel de choclo är en typisk chilensk rätt som görs på bland annat majs, som är en viktig ingrediens i det chilenska köket. Jag hade tänkt laga denna rätt nu i veckan men har tyvärr inte  för det har varit fullt upp  med annat och ska resa bort hela helgen. Men jag lägger ändå upp receptet för den som vill laga chilenskt och behöver lite inspiration. Jag får helt enkelt laga pastel de choclo en annan dag när jag hinner så att jag får prova hur den smakar! 

Så här kan en pastel de choclo se ut!

Pastel de choclo 6 portioner


4 st kycklingfiléer
1,2 tsk salt
1 krm svartpeppar, nymald
2 msk olja
3 st gula lökar, finhackade
700 g nötfärs
2 tsk chilipulver
0,5 tsk cayennepeppar
1 tsk oregano
1 tsk spiskummin
1 dl vatten, kallt
2 st köttbuljongtärningar
1 msk maizena majsstärkelse
2 msk vatten, kallt
15 st urkärnade oliver
2 st ägg, hårdkokta hackade
5 st majskolvar, majskorn från

Tillbehör
sallad, gärna med tomat, paprika, rödlök, citronsaft, olja, salt och peppar

Tillagning

1. Sätt ugnen på 200°. Salta 5/6, peppra och bryn kycklingfiléerna runt om ca 15 min i hälften av oljan. Låt dem eftersteka mitt i ugnen 10 min.

2. Stek lök i olja och lägg över i en gryta. Bryn sedan köttfärs i olja och flytta över till grytan. Strö över kryddorna. Tillsätt vatten och köttbuljongtärningar. Låt koka några minuter.

3. Hacka kycklingen fint och blanda ner den i köttfärsen. Tillsätt maizena utblandat med vatten, koka upp. Tillsätt oliver och hackade ägg. Lägg allt i en ugnsform.

4. Skär av majskornen från kolvarna eller häll av vätskan från de konserverade. Kör majskornen i en matberedare till en krämig konsistens, smaka av med salt. Bred det över köttfärsblandningen.
Ställ in i mitten av ugnen ca 30 minuter. Servera med en sallad.

Recept från http://www.alltommat.se/recept/Pastel-de-choclo---chilensk-majsgratang-2125

Empanadas de pino

Empanadas serveras över hela sydamerika i olika former, och är även mycket populärt även i Chile. Empanadan är en slags pirog som fylls med ost, kött, kyckling eller något sött. Den innehåller ofta även hårdkokta ägg, russin och oliver utöver köttfyllningen.

Empanadas är perfekta att ta med på en picnic, som utflyktsmat, eller att lägga i frysen och ta fram som mellanmål. Det var väldigt smidigt att göra en deg som inte behövde jäsa, då tog det inte lika lång tid att laga empanadasen. De var dessutom väldigt roliga att göra, lite pyssliga sådär. Däremot gillar jag varken kokt ägg eller oliver, och inte heller russin i matlagning. Därför uteslöt jag helt enkelt dessa ingredienser i fyllningen. Det kanske var lite fusk men det vore ju synd om jag inte skulle vilja äta det jag själv hade lagat, så då får man gå den gyllene medelvägen och kompromissa lite. 

Mina empanadas blev väldigt goda, de var perfekta att äta som mellanmål. Kryddningen passade verkligen mig, jag älskar oregano och vitlök och chilin gav ett lagom sting. Jag använde chilipeppar för jag hade inte köpt någon färsk chili. Och jag gillar inte vanlig kummin så mycket, så använde mig av mald spiskummin istället som ger en väldigt god smak. Empanadas är enkelt att laga och det är rolig mat. Jag kan tänka mig att barn skulle tycka att det var roligt att få vara med och laga dessa och att sedan få äta med händerna, det är ju alltid roligt när man är liten. 

Empanadas de pino 10 st

Deg:
5 dl  vetemjöl
0,5 tsk  bakpulver
0,5 tsk  salt
1 st  äggula
1,75 dl  mjölk
3 msk  matolja, inte olivolja
1 st  ägg till pensling, uppvispat

Fyllning:
350 gram  nötfärs
2 st  gula lökar
2 st  vitlöksklyftor
1 tsk  chilipeppar, eller en färsk chili
1 tsk  paprikapulver
1 tsk  oregano
0,5 tsk  kumminfrön, eller malen kummin
3 msk  olja
4 st  ägg
10 st  svarta oliver
20 st  russin
salt
svartpeppar

Tillagning

Deg:
1. Blanda alla torra ingredienser.

2. Vispa ihop mjölk, äggula och olja. Slå ihop med mjölblandningen och arbeta samman till en deg. Tillsätt lite mer mjöl om den känns klibbig.

Fyllning:
1. Koka äggen, de ska vara hådkokta.

2. Hacka och fräs löken i oljan tills den får en fin, lite karamelliserad yta. Tillsätt chili, kummin och paprika och fräs i ytterligare någon minut.

3. Tillsätt köttfärsen och låt den få färg. Pressa i vitlök och tillsätt oregano. Smaka av med salt och peppar. Den som gillar mycket smak har i mer chili och kummin.

4. Dela degen i 10 delar. Rulla varje del till en boll och kavla ut till en cirkel, ca 10 cm i diameter.

5. Skär äggen i klyftor.

6. Lägg en sked köttfärs, en äggklyfta, en oliv och ett par russin på degplattan. Pensla kanterna med mjölk eller vatten och vik över den ena kanten så att det bildas en halvcirkel. Tryck till kanten med en gaffel så blir det ett fint mönster. Pensla med uppvispat ägg.

7. Grädda i 200 grader i ca 20 minuter – håll koll, när de har fått gyllenbrun färg är de klara.


Recept: http://www.tasteline.com/Recept/empanadas_de_pino_-_chilenska_kottfarspiroger

Chiles matkultur

Chiles matkultur

Chile är världens längsta och smalaste land och har en extremt lång kuststräcka. På grund av detta äter man mycket fisk och skaldjur i landet. Tack vare den iskalla Humboldtströmmen som går precis utanför Chiles kust är vattnet ungefär 13-14 grader varmt året om, vilket ger perfekta förutsättningar för många olika sorters fisk och skaldjur. Bland annat  bläckfisk, sjötunga, långfenad tonfisk, torsk, kummel, lax, rockor, tonfisk, ål räkor, krabba, musslor, ostron och hummer. 

Den chilenska matkulturen är en blandning av gamla indianska traditioner som utvecklats och förändrats av de spanska erövrarna, för att sedan influeras ytterligare av alla de franska, tyska, engelska och italienska invandrare som flyttat hit under de senaste 200 åren. På grund av att landskapet ser väldigt olika ut beroende på var du befinner dig i landet och jordbruksproduktionen och råvarutillgången därmed varierar skiljer sig mattraditionerna i Chile mellan olika områden. Landet brukar delas upp i tre gastronomiska regioner: det norra- det centrala- och det södra köket. 

Trots att stora delar av Chile utgörs av svårframkomlig bergsterräng eller torra ökenområden så bedrivs ett intensivt jordbruk. Det är främst i dalarna mellan Anderna och bergen vid kusterna som jordbruket bedrivs. Jordbruket har vuxit de senaste åren och Chile har gått från att vara importör av livsmedel till att bli en viktig exportör. Vin- och fruktindustrin är bland de viktigaste exportindustrierna. Bland annat odlas vindruvor, äpplen, vattenmeloner och avokado. Det odlas också mycket oliver, den tropiska frukten cherimoya, majs och potatis, som är två viktiga stapelvaror, och quinoa, vars ätbara frön har varit en viktig ingrediens i Chile i ca 6000 år. Även olika sorters bönor är en stapelvara i det chilenska köket.

Det chilenska köket är känt för sina färgstarka och smakrika rätter. Maten är inte särskilt kryddstark trots att man använder mycket grön chilipeppar. Men den ljusgröna variant som används mest är inte speciellt stark utan ger en mer aromatisk och pikant smak åt maten. En viktig smaksättare är lime, som ger syra och en god smak till de olika rätterna. Exempel på traditionella och vanliga chilenska rätter är de pirogliknande empandas, asado, majsgratängen pastel de choclo och cheviche, som görs på olika sorters fisk. En vanlig dessert är pan de pascua, så kallat påskbröd. 

Asado är både en social tillställning och en speciell sydamerikansk teknik för att tillaga kött, oftast nötkött tillsammans med andra sorters kött som alla läggs på grillen eller över en öppen eld. Det är en traditionell rätt inte bara i Chile utan även i flera andra länder i Sydamerika, speciellt Argentina. En asado kan tillagas antingen ”al asador” eller ”a la parilla”. I det första fallet gör man upp en eld på marken eller i en eldgrop och sätter upp asadores, metallkors, runt om som håller upp hela djuret ovanför elden. I det senare fallet gör man upp eld och låter sedan kolen få den rätta glöden innan man lägger på parrillan, grillgallret, med allt kött som ska tillagas. I Chile serveras asadon med pebre, en slags örtröra som görs på mosade örter, vitlök och chilipeppar. 

http://www.tasteline.com/inspiration/Varldens-mat/Nord-och-sydamerika/Chilensk-grillfest/

http://sv.wikipedia.org/wiki/Asado

http://sv.wikipedia.org/wiki/Chilenska_k%C3%B6ket

http://www.foodetc.se/sydamerika.php

Bienvenidos a Chile!

Det näst sista stoppet på bloggens matresa görs i det avlånga sydamerikanska landet Chile! Har haft mycket att göra i början av denna veckan, så uppdateringar kommer inom kort. 

Lammstek

Både i Australien och Nya Zeeland äter de som jag tidigare nämnt mycket kött. Och de föder upp mycket lamm i båda länderna. Därför la jag ihop ett och ett till två och tänkte att "varför inte laga något med lamm"? Och på den vägen är det - dagens rätt är alltså lammstek! Passar även bra just idag för att det är söndag, det vill säga dagen då man traditionellt äter söndagsstek. 

Lamm passar väldigt bra ihop med rosmarin, vitlök och citron och därför valde jag att smaksätta lammsteken med just detta. Jag använde en lammstek utan ben och då är det viktigt att tänka på att tillagningstiden blir kortare än om man använder en stek med ben. Det allra bästa är att använda sig av en stektermometer för att veta när den är klar o ska tas ur ugnen. ett annat tips för att få ännu mer smak på lammsteken är att skära små fickor i den och stoppa in skalade vitlöksklyftor. Det tar lite tid att laga lammsteken, men när den väl är inne i ugnen så sköter den sig själv och man har tid att göra annat. Smidig mat helt enkelt!

Till lammsteken serverade jag rödvinsskyn som det finns recept på nedan, ungsrostade klyftpotatis, morötter och rödbetor, och en blandad sallad. Det hade även passat bra att servera en god potatisgratäng till lammsteken, men i och med att det är våffeldagen idag och det självklart firades ville jag inte ha något så gräddigt till maten. Grädden fick komma tillsammans med våfflorna istället! 

Vi hade lite folk hemma på middag, så därför hittade jag ett recept för 8 personer istället för 4. 

Lammstek 8 pers

1 lammstek med ben, cirka 2 kg
rejält med flingsalt
6 vitlöksklyftor
1 msk rosmarin
1 dl honung, gärna akacia
saften från 1 citron
svartpeppar ur kvarn

Till såsen:
3 dl rödvin, gärna fylligt
1/2 liter kalvfond (vatten + koncentrat)
1 msk smör
1 msk vetemjöl
svartpeppar
lite kajennpeppar

Gör såhär:
Sätt ugnen på 250 grader. Strö rikligt med salt runt om steken. Hacka vitlöksklyftorna. Stöt rosmarin i en mortel. Blanda vitlök och rosmarin med honung och citronsaft i en skål. Pensla steken noga runt om med denna blandning.

Sätt in steken i ugnen på ett galler över en långpanna. Låt stå tills steken fått en fin gyllene färg. Sänk då temperaturen till 120 grader. Låt stå i cirka 2-2 1/2 timmar eller tills innertemperaturen är cirka 55 grader. Ta ut och låt vila en stund.

Vispa under tiden ur pannan från saft och stekrester och häll ner detta i en kastrull. Häll i rödvin och kalvfond. Knåda ihop smör och mjöl och vispa ner i såsen. Låt koka upp under vispning tills såsen tjocknar en aning. Låt sjuda utan lock i 15 minuter, vispa i botten. Smaka av med salt och peppar. Tillsätt lite vatten om såsen blivit för tjock den ska vara ganska tunn, knappt mer än en sky.

Receptet från  http://www.dn.se/mat-dryck/recept/lammstek-med-honung-vitlok-rosmarin-och-citron

Pavlova

Idag har jag bakat Pavlova, en marängtårta som är en klassisk efterrätt. Det är omtvistat om originalreceptet uppfanns i Australien eller Nya Zeeland, båda länderna gör nämligen anspråk på att vara upphovsmakare och de anser båda Pavlovan som en av sina nationalrätter. 

Vad man dock vet är att tårtan uppfanns till den ryska ballerinan Anna Pavlovas ära. Hon var den första ballerinan att turnera runt i världen och på 1920-talet turnerade hon i just Australien och Nya Zeeland. 

Tårtan består av en marängbaserad botten som toppas med vispad grädde och olika  frukter och bär. Man kan självklart välja vilka frukter och bär man vill, men det vanligaste är kiwi och jordgubbar. Marängen ska vara krispig på ytan, krämig och ganska seg inuti.

Pavlova är en enkel men väldigt god tårta som är svår att misslyckas med. Se bara till att ha en riktigt ren bunke så att äggvitorna går att vispa och att marängen blir tillräckligt hård. Jag själv valde att toppa min tårta med kiwi, hallon och banan men glömde så klart att ta kort på den innan den var uppäten. Andra gången jag glömmer det, och båda gångerna har det varit bakverk inblandad. Kanske så att man kan se ett mönster att vi gillar bakverk i den här familjen...

Pavlova  8 bitar

Ingredienser

4 äggvitor

1 tsk ättiksprit (12%)

2 dl socker

1 tsk vaniljsocker

1 tsk majsstärkelse (Maizena)

Garnering

3 dl vispgrädde

Valfria frukter och bär efter säsong

Gör så här:

1. Sätt ugnen på 150 °C.

2. Vispa äggvitorna i en torr, ren och helst rundbottnad skål till hårt fast skum. Tillsätt ättiksprit.

3. Blanda socker, vaniljsocker och majsstärkelse. Vänd ner blandningen i vitorna. Rör inte för mycket.

4. Bre ut smeten i en välsmord, rund form med löstagbar kant, ca 26 cm i diameter (för 8 bitar).

5. Grädda bottnen på galler i nedre delen av ugnen ca 1 1/4 timme. Låt bottnen kallna. Lossa kanten på formen försiktigt och därefter bottenplattan.

6. Vispa grädden tjock. Bre den över bottnen. Garnera med frukt och bär.

Såhär kan en Pavlova se ut!

Recept från http://www.ica.se/Recept/pavlovatarta-433551/ 

Australien & Nya Zeeland

Australiens flagga

Nya Zeelands flaga

Matbloggens jorden runt-resa fortsätter österut till världsdelen Oceanien, denna ibland nästan lite börtglömda men häftiga världsdel! Tänk alla de fantastiska små öar som finns här med vita stränder, korallrev, turkosblåa hav och vajande palmer. Här finns också det hippa Australien, känt för bland annat Crocodile Dundee, koalor och  grymma surfingmöjligheter, och det lite mystiska landet Nya Zeeland, där Sagan om ringen-trilogin spelades in och får och kiwifåglar vandrar omkring. Denna världsdel, och speciellt dessa två länder är kända för att vara fantastiska resemål och för att ha fantastiska djur- och växtliv, och Australien är väldigt populärt att studera i bland svenskar. Men vad äter man "down under" och på Nya Zeeland? Ja det är det jag ska ta reda på! 

Man kan fråga sig varför jag har valt att skriva om Nya Zeeland och Australien samtidigt, och det enkla svaret är att jag helt enkelt inte kunde välja mellan dem. Det var också så att jag tänkte att deras matkulturer kanske var ganska lika varandras.

Australiens och Nya Zeeland matkulturer

Australiens är ett immigrationsland och dess matkultur har skapats av bosättare och sedermera invånare. Genom större delen av Australiens historia har det australiska köket baserats på traditionell brittisk mat som tagits till landet av de första brittiska bosättarna. Senare påverkades landets matkultur även av invandrare från Asien och Medelhavet som förde med sig sina mattraditioner och det australiensiska köket är idag mycket globaliserat. Aboriginerna, den australiensiska ursprungsbefolkningen, har funnits på kontinenten i ca 40 000 år och har sina traditionella tillagningsmetoder och råvaror som de använder. Aboriginer lagade ofta sin mat genom rostning på stenkol, tillagning i aska och ångkokning, och exempel på råvaror är till exempel kött från olika vilt, vilda frön och växter och annat som naturen har att erbjuda. 


Den Nya Zeeländska matkulturen är också starkt influerad av det brittiska köket, men även av de Europeiska, Asiatiska och Polynesiska köken och av den inhemska befolkningen Maorierna. Den traditionella maoriska grillningsmetoden ”hangi” är en specialitet i landet. Metoden används vid speciella tillfällen eller fester och innebär att man gräver en grop och fyller den med glödande stenar där man tillagar kött eller fisk tillsammans med grönsaker i flera timmar.


I både Australien och Nya Zeeland äter man mycket kött, speciellt lamm och nötkött. Att grilla är populärt och fish & chips är omtyckt snabbmat som hänger med från det traditionella brittiska köket. Pavlova är en dessert som är omtvistad om den är Nya Zeeländsk eller Australiensisk från början, idag är den dock Nya Zeelands nationaldessert. Både Australien och N Z är också kända för sina fina viner. 


Steaks, dvs stora köttbitar är något som är typiskt för Australien och ett typiskt australiensiskt mattillbehör är vegemite, en mörkbrun och bredbar massa med smak av buljongkoncentrat. Andra typiska rätter är drycken milo och macadamianötter. En variant av napoleonbakelsen, så kallad vanilla slice, är populär.


Traditionella Nya Zeeländska rätter är t.ex. lamm, fläskkött, lax, kräftor, hummer, ostron, musslor och tuatua och pipi, vilket är lokala skaldjur. Vidare finns sötpotatis, kiwifrukt, tamarillo och feijoa. Andra lokala specialiteter är t.ex. colonial goose, vilket är grillat lamm, och lamingtons, som är en sorts sockerkaka som toppas med chokladglasyr eller jordgubbssylt och sedan täcks med kokos.


Australien har gott om odlingsbar mark men ett ganska problematiskt klimat. Landet drabbas dock ofta av torka, gräsbränder, översvämningar och till och med frost, vilket bl.a. kräver omfattande konstbevattning. Man odlar mycket frukt och grönsaker, som apelsiner, äpplen och päron, och vindruvor, oljeväxter och havre. I sydöstra och sydvästra delarna av landet odlas mycket vete, vilket gör landet till en av världens största veteexportörer. Landet är även världens största sockerexportör. Vinproduktionen har blivit allt viktigare och Australien har under 2000-talet blivit en av världens största vinexportörer. Boskapsuppfödning och köttproduktion är också en stor näring i landet. 


På Nya Zeeland består omkring hälften av de två huvudöarna av odlad jord och betesmark medan resten främst utgörs av skog och otillgängliga berg. Boskapsuppfödning som ger kött och mejeriprodukter är en betydande näring, främst nötkreatur och får har betydelse men även uppfödning av hjortar och getter. Landet står för nära 40 procent av världens export av fårkött och runt 30 procent av ullproduktionen. Det odlas mycket spannmål och frukt i Nya Zeeland och de står för en fjärdedel av världsproduktionen av kiwi.  


Källor: 
www.landguiden.se
http://sv.wikipedia.org/wiki/Australiska_k%C3%B6ket
http://www.foodetc.se/nyazeeland.php
http://www.vaccination.nu/mPaginas/pSelectRecord.cfm?paginaID=26&categoriaID=6

Mango chicken balti

Idag har jag fortsatt på det indiska temat och lagat en enkel och god kycklinggryta med mango. Mango odlas mycket i Indien och är en populär ingrediens i matlagningen, men även som smaksättning i till exempel lassi eller att äta färsk som den är. 

Denna gryta innehåller både yoghurt och grädde och blir därför väldigt krämig och samtidigt lite syrlig på grund av yoghurten. Jättegod tycker jag! Den innehåller lagom mycket kryddor och därmed lagom många smaker, den kändes balanserad i smakerna som bands ihop av krämigheten i såsen. Det doftade otroligt gott när man fräste kryddorna, tomatpurén och vitlöken och grytan får en fin gulorange färg. 

Jag kan absolut rekommendera Mango chicken balti eftersom den var snabb och enkel att laga och blev väldigt god och smakrik. Jag serverade grytan med basmatiris, naanbröd och en blandad sallad. Ett tips är att byta ut de frysta mangotärningarna mot färsk mango istället. Jag har inte provat själv men tror att det blir godare, de mangotärningarna jag använde tycker jag nämligen smakade lite skumt och inte som vanlig färsk mango. Så det är nog värt att testa istället så tror jag grytan blir ännu lite godare. Och ett annat tips är att använda kycklinglårfilé istället för bröstfilé, lårfilén är lite saftigare till skillnad från bröstfilé som lätt blir lite torr och tråkig. 

Mango chicken balti 4 port

500 g kycklingfilé

smör

1 ½ tsk salt

2 vitlöksklyftor

2 msk tomatpuré

1 tsk malen ingefära

2 tsk garam masala

1 tsk gurkmeja

1–2 tsk chilipeppar

1 dl vispgrädde

2 dl matyoghurt

200 g frysta mangotärningar

färsk koriander

Gör så här:

Skär kycklingen i bitar. Skala och hacka vitlöken. Fräs vitlök, tomatpuré och kryddor i smör i en gryta. Salta kycklingen och låt den fräsa med några min. Tillsätt grädde och yoghurt och låt sjuda ca 5 min. Rör ner mango och sjud ytterligare 2 min. Garnera med koriander. Servera med ris, gärna basmati.

Recept från http://www.arla.se/default____17653.aspx?recipeid=32342

Dhal, indisk linsgryta

Idag har jag lagat indisk linsgryta, dhal (kan även stavas daal eller dal). Detta är en rätt som det verkar finnas lika många varianter av som det finns indier, men recepten har gemensamt att det innehåller linser eller bönor av någon sort. I och med att många indier är vegetarianer utgör linser en viktig proteinkälla och det är även billig och nyttig mat. 

De flesta recepten jag hittade på internet hade krossade tomater som bas och det ingick många kryddor av olika slag. Receptet som jag använde valde jag för att det ingick spenat, vilket jag tycker mycket om. I och med att grytan är vegetarisk blir den lite matigare och innehåller mer järn om man tillsätter spenat. Jag försökte köra indiskt rakt igenom och serverade min dhal med basmatiris, raita och naanbröd. Dock måste jag erkänna att jag fuskade lite genom att köpa färdiga naanbröd för jag orkade inte baka egna, men de var väldans goda så jag tycker att det var okej ändå! Kan även avslöja att jag inte heller åt maten med händerna, men i och med att inte ens alla indier gör det så kände jag att det var okej det också. Man får ta ett steg i taget helt enkelt, och mitt första steg mot Indien var att laga indisk mat.

Dhal var verkligen en annorlunda rätt för mig, eftersom jag varken brukar äta linser eller vegetariskt särskilt ofta. Jag tycker att grytan i sig var god men att det var helheten med raitan, riset, naanbrödet och grytan tillsamman som var godast. Det var en superbra kombination med den smakrika och kryddiga grytan, den fräscha raitan (myntayoghurt) och det ganska neutrala riset, och så naanbrödet till det. Väldigt gott faktiskt! Och det tyckte även den eviga smakpanelen - min kära familj. Lillebrorsan är dock en riktig köttätare, så jag fick steka lite  tandoorikryddad kycklingfilé till honom så att han skulle bli nöjd. 

Grytan i sig tycker jag var matig och god, det fungerade jättebra att äta den i en måltid utan kött även för mig som inte är vegetarian. Dock tycker jag att det är lite synd att det kändes som att många smaker och kryddor försvann och istället blev till en ända stor, smått odefinerbar mix av massa olika smaker. Ingefäran, vitlöken och kokosmjölken kände man inte av alls och inte heller limen. Att man inte kände av kanelen och curryn är dock inte så konstigt i och med att det bara var i ett kryddmått av vardera. De tydligaste smakerna var garam masala och spiskummin men det kanske är det som är grejen, att de andra smakerna och kryddorna inte känns var för sig men bildar en fyllighet i bakgrunden. Och det doftade fantastiskt i köket när jag lagade grytan, det var nästan så man kunde tro att man hamnat i Indien om man slöt ögonen och bara drog in dofterna av de exotiska kryddorna.

Dhal, indisk linsgryta  4 pers

1 gul lök
2 msk olivolja
2-3 krm torkad chili eller något starkt (kan varieras, eller helt lämnas ut om det ska göras barnvänligt)
1 tsk garam masala
4 dl röda linser
1 burk á 400 g krossade tomater
1 stor påse färsk eller fryst hel bladspenat.
4 dl vatten
salt och peppar
2 morötter
3 vitlöksklyftor
1 msk riven, färsk ingefära
1 tsk korianderpulver
1/2 tsk mald spiskummin
1 krm malen kanel
1 krm gul curry
2 dl kokosmjölk eller grädde
Saft från en lime

Raita
3-4 dl turkisk yoghurt
1 kruka färsk mynta, hackad
1 finhackad vitlöksklyfta
1 tsk garam masala pulver
ev: färsk koriander, hackad
salt och peppar

Dhal
Börja med att hacka chili, ingefära, lök, vitlök och morötter. Morötterna kan man göra lite större, men resten ska vara finhackat. Värm upp en gryta med oljan och stek allt tills det blir mjukt och börjar få färg. Ha i alla kryddorna och stek vidare tills allt får rejält med färg och doftar gott. Häll i linserna och låt dem steka med någon minut, häll därefter i vattnet, tomaterna och  kokosmjölken/grädden och låt koka i ca 15-20 minuter så att linserna blir mjuka och börjar lösa upp sig. Häll därefter i limejuicen och spenaten och låt koka tills spenaten mjukat upp sig. Späd ev. med mer vatten om grytan blivit för tjockt. Ha inte på lock, för då tappar spenaten sin fina färg. Avsluta med att smaka av med salt och peppar, klipp i färsk koriander och krydda med lite extra garam masala. Servera med ris, bröd och raita.

Raita
Hacka mynta och ev. koriander. Rör ihop alla ingredienser och ställ i kylskåpet i 10 min. Smaka av med salt och peppar. Klart!

Recept från http://www.javligtgott.se/dhal-indisk-linsgryta-brorsan-bjod-pa-dunderkak/

Mangolassi

Idag tyckte jag att det passade bra med en sval mangolassi såhär på en söndag, när man kanske är lite trött efter helgens bravader eller bara vill ha något lätt och fräscht att dricka. Det finns många olika smaksättningar och varianter på lassi, men mango är ju så otroligt gott så det fick bli det idag. Perfekt att avnjuta en solgul lassi i det fina vädret! 

Lassi är en yoghurtbaserad kall dryck som i Indien ofta serveras till stark mat för att svalka mot hettan. Det är en traditionell dryck som ursprungligen tros komma från Punjab i norra Indien, men den är också populär i andra varianter och med andra namn i andra delar av Asien och Mellanöstern. Lassin kan smaksättas med till exempel ingefära, kanel, saffran, rosenvatten eller olika frukter och bär. Det varierar mellan olika recept ifall lassin späds ut med vatten, mjölk eller fruktjuice, och en del recept innehåller salt medan andra inte gör det. 

Det är en väldigt enkel dryck att göra och jag tyckte den var god, precis som en smoothie eller drickyoghurt. Däremot tyckte jag att det kanske hade behövts tillsättas lite mer syra till mangolassin, så nästa gång jag gör den ska jag prova att pressa i lite citron eller passionsfrukt och se hur det smakar. Jag gjorde min lassi på färsk mango och för att få lassin riktigt kall rekommenderar jag att man lägger mangon i kylen en stund innan man ska göra lassin. 

Mangolassi 4 glas 

5 dl naturell yoghurt

3 dl mjölk

200-225 g mango , färsk eller fryst i bitar

isbitar efter behov

Skala mangon om den är färsk och skär i bitar. 

Mixa yoghurt, mjölk, mango och isbitar i en matberedare eller mixer.

Häll upp i glas och servera. 

Indiens matkultur

Indien är ett enormt land med en historia som sträcker sig mer en 3000 år tillbaka i tiden. Olika kolonialländer har genom årtusendena påverkat Indiens matkultur, och Indiens matkultur har påverkat kolonialländernas. Exempelvis Storbritannien, där indisk mat och olika ”currys” är extremt populära. Curry är ett samlingsnamn för olika maträtter med kryddad sås samt kött, fisk eller grönsaker och är i Indien alltså inte en beteckning för en kryddblandning.

Landet är uppdelat i många provinser och de olika delarna av Indien skiljer sig från varandra i såväl geografi, kultur och klimat som seder och traditioner. På grund av detta kan man inte tala om ett enhetligt indisk kök eller en enhetlig matkultur. Olika religioner och kulturer har dominerat över olika indiska områden och efterlämnat olika maträtter och seder. Det finns dock många gemensamma drag som förenar de olika matkulturerna i landet. Den mest uppenbara gemensamma nämnaren är kryddor. Indierna fullkomligt älskar kryddor och det är kryddorna som utgör hjärtat i den indiska maten. Kryddor odlas i stor skala i de flesta regionerna, bland annat odlas världens dyraste krydda saffran i landet. Sanskrittexter som är över 3000 år gamla nämner användningen av kryddor i Indien och de har länge använts som smaksättning, konserveringsmedel och medicin. 

Det indiska utbudet av kryddor är enormt och hur man ska krydda rätt är en hel vetenskap. Att maten är mer kryddstark behöver inte betyda att den är stark, utan snarare att den smakar mycket. Begreppet ”kryddor” omfattar frön, bär, bark, rotknölar, blommor, blad och frukter, färska som torkade, hela som malda. Man tar alltid hänsyn till kryddornas medicinska egenskaper när maten lagas och vilken effekt kryddorna har på de råvaror som tillagas. Vanliga kryddor är bland annat kardemumma, saffran, kanel, kryddnejlika, spiskummin, koriander, ingefära, gurkmeja, chili, vitlök, mynta, muskot, fänkålsfrön, bockhornsklöveroch kummin. Speciellt saffran och gurkmeja används för att ge färg åt rätterna. 

Kryddblandningar är vanliga och ordet för detta är masala. Den mesta använda kryddblandningen är garam masala, som är en doftrik blandning av kanel, kryddnejlika, svartpeppar och kardemumma. I norra Indien brukar garam masalan ibland även ha inslag av saffran, muskotnöt och muskotblomma. 

Matkulturen och råvarorna skiljer sig en del mellan de norra och södra delarna av landet, och även mellan kusterna och inlandet. I norra Indien är kyckling, get och får viktiga ingredienser.  Maten kokas ofta i mjölk och såserna är smakrika men ofta inte så starka. Populära rätter är bl.a. chicken tikka och tandoori chicken som båda tillagas i en lerugn, tandori. Till maten serveras svalkande kryddad yoghurt, raita, och olika former av bröd, bl.a. ett tunt stekt bröd som kallas chapati och naanbröd, platt bröd bakat i lerugn. I södra Indien äter man mer grönsaker, dal, ris och starkare såser. Det används mycket kokosnötter i matlagningen, både i form av riven kokos och kokosmjölk. Ris servas till nästan alla måltider och i många olika variationer; stekt, ångat, med grönsaker, osv. En populär risrätt är dosa, rispannkakor fyllda med kryddor. En annan populär rätt är thali, flera olika vegetariska röror som serveras på en plåttallrik med ris. Vid kusterna spelar råvaror från havet en större roll, fisk och skaldjur som hummer, jätteräkor och bläckfisk är där viktiga ingredienser. Västra delen av landet, med Goa som centrum, är känd för sitt varierade utbud och starka, oftast syrliga rätter som vindaloo och sorpotel. Här äts också mer fläskkött eftersom västra Indien traditionellt haft en större andel kristna i befolkningen.

Matens smak, hur man äter den, hur man dukar fram den och hur man tillagar den, skiljer sig mycket mellan norr och söder och mellan de olika religionerna. Religion och kastväsendet spelar stor roll för indiernas mathållning. Majoriteten av befolkningen, ca 82 procent, är hinduer och ca 11 procent är muslimer. Även kristendom, buddhism, judendom, sikhism med flera, förekommer men i mindre skala. Många hinduer är vegetarianer, och de som inte är vegetarianer äter inte nötkött eftersom kor anses vara heliga. Som hinduist får man heller inte dricka alkohol, och alkoholförbud råder i delar av Indien. Muslimer äter inte fläskkött, så i de delar av landet som islam har ett starkt fäste förekommer fläskkött vanligtvis inte i maten. Därför är kyckling och lammkött vanligast förekommande, eftersom det tillåts av alla religioner. 

Eftersom en stor del av Indiens befolkning är vegetarianer, beroende av en kombination av religiösa krav och stort utbud av råvaror, finns det en uppsjö av vegetariska rätter. Vid sidan av kryddor är därför grönsaker och baljväxter de viktigaste ingredienserna i det indiska köket. Linser, ärtor, bönor, så kallat dal, är därför grundläggande råvaror och utgör en viktig proteinkälla. Exempel på vanliga vegetariska rätter är olika linsgrytor och indisk färskost, paneer. Vete, ris, majs och hirs är viktiga stapelvaror och varje indisk måltid serveras med ris eller bröd, eller både och. De flesta bröd är ojästa och därför platta. Vanliga grönsaker i matlagning är till exempel aubergine och andra gurkväxter, okra, olika typer av kål, spenat och matbanan. Yoghurt och andra mjölkprodukter spelar ofta en viktig roll i matlagningen, speciellt efterrätterna är vanligtvis baserade på mjölk, och olika sorters nötter är vanligt förekommande. Färsk och torkad frukt utgör också en viktig del i matlagningen, bland annat mango och kokosnöt. Indiska efterrätter består ofta av färsk frukt, ofta just mango, eller en mjölkbaserad rätt såsom rispudding, färskostbollar eller en gräddig mjölkpudding eller -kräm smaksatt med kokos, mandel, sirap, nötter eller blomessens. 

Till maten serveras vanligtvis yoghurt i någon form, tex. raita som är yoghurt smaksatt med , och olika chutneys och pickles.  Chutney är en blandning av olika frukter eller grönsaker och ättika, socker, salt och kryddor. Maten tillagas ofta i en sorts smörolja kallad ghee, som är gjord på klarat smör, men också vegetabiliska oljor. Tillagningen sker ofta i olika grytor, wokliknande kärl kallade ”kadai”, koleldade ugnar eller tandooris, lerugnar. 

Det vanligaste sättet att äta i Indien är med händerna. Att tvätta händerna innan maten är därför en viktig ritual och man sitter ofta på huk på köksgolvet och äter. Enligt tradition får man dock bara använda höger hand då den vänstra anses vara oren. Bröd används ofta som bestick till såser, grytor och röror som inte kan ätas direkt med handen, eller så blandar man ihop röran eller grytan tillsammans med ris till en boll så att det blir lättare att äta. Vanligen serveras maten på palm- eller bananblad eller på plåtbrickor med olika fack för olika rätter som kallas thali. 

En vanlig dryck är te, chai. I Indien serveras ofta teet i en söt mjölkig blandning där vatten, mjölk, teblad och socker får stormkoka ihop under en tid. Kryddigare te kallas masala chai och då får olika kryddor koka med, bland annat kanel, kardemumma, nejlika och ingefära. En annan vanlig dryck är lassi, en kall yoghurtbaserad dryck smaksatt med kryddor eller olika frukter/fruktjuicer. 

Liten indisk matordlista

Dal – linser

Masala – kryddblandning

Tandoori – indisk lerugn

Tikka – bit 

Chawal - ris

Paneer - färskost

Källor:

Den godaste maten från Asien, redaktör Kong Foong Ling. Bra Böckers förlag, 1999

http://sv.wikipedia.org/wiki/Indiska_k%C3%B6ket

http://www.indien.nu/allt_om_indien/mat_dryck

http://www.indiensidan.se/mat-dryck/

http://www.ne.se/indisk-mat

Hello India!

Matbloggen tar nu farväl av det vackra landet Sydafrika och fortsätter sin jorden runt-resa. Nästa stopp på resan är... INDIEN! Detta fantastiska land vars kök är känt världen över har mycket att bjuda på i matväg, det finns något för alla smaker. I varje liten småstad i Sverige finns minst en indisk restaurang och det säger en hel del om den indiska matens popularitet. Just nu verkar indiska smaker vara extra mycket på tapeten, jag läser titt som tätt om indisk mat i olika tidningar och receptbroschyrer. Så varför inte göra som alla andra och laga lite indiskt?

Sydafrikansk oxgryta

Idag var det sydafrikansk oxgryta som stod på menyn, en verkligt kryddig upplevelse full av olika smaker. En fyllig kött- och grönsaksgryta smaksatt med bland annat kanel, som är en vanlig krydda i sydafrikansk matlagning. Serveras med majsris, majs och ris är basmat i Sydafrika. 

Intressant var att jag tyckte att grytan var sådär medan mamma och pappa verkligen gillade den. Jag tror att det var lite för många olika smaker blandade i mitt tycke, grytan blev för mustig på något sätt. Jag kan inte riktigt förklara varför men kanske var det kanelen som gjorde att det blev för mycket för mig... Tillbehören var dock riktigt goda! 

Jag hade inte köpt någon okra idag heller så det fick bli sockerärtor istället, som förra gången.  Grytan och tillbehören är inte speciellt svåra att laga men jag kan varna för att det tar sin tid att laga denna rätt i och med att grytan ska koka i ungefär en timme. Jag valde att värma jordnötsröran istället för att servera den kall, och att grovhacka jordnötterna istället för att mixa röran. Det är godare med lite crunch och bitar istället för en slät jordnötssås. Och detta funkade fint. 

Orginalreceptet är för 10 personer men eftersom vi bara är fyra i familjen så valde jag att halvera det. Men som vanligt improviserar jag hej vilt och följer ändå inte måtten helt och hållet, det är bättre att smaka av och lita på sina smaklökar istället!

Sydafrikansk köttgryta   10 personer

Grytan
2 kg fransyska eller rostbiff
2 gula lökar
3 morötter
2 msk smör
1/2 dl tomatpuré
2 vitlöksklyftor, hackade
1,5 l mörk oxbuljong (tärning + vatten)
2 kanelstänger
1/2 tsk kardemummakärnor, malda i mortel 
1/2 tsk svartpeppar, nymald
3 lagerblad
2 msk vetemjöl
2 röda paprikor
1 burk kikärter, ca 350 g
2 citroner
15 okra, sockerärtor eller haricots verts
4 salladslökar 


Majsris
1 gul lök
2 msk smör
6 dl basmatiris
3 dl majs
salt, svartpeppar från kvarn


Jordnötsröra
1 påse jordnötter
1 burk sataysås, ca 250 g
1 dl litchi eller annanasjuice
ett par skivor av en röd chilifrukt


Tillbehör
2 dl matyoghurt
1 dl harissa, chilipasta
1 dl ajvar 


Grytan
Putsa och skär köttet i bitar ca 3 x 3 cm. Skala och skär lök och morötter i cm stora bitar. Bryn köttet i smör i omgångar. Salta och lägg över köttet i en gryta. Fräs grönsakerna och lägg dem i grytan. 


Tillsätt tomatpuré, vitlök, oxbuljong, kanelstänger, kardemumma, svartpeppar och lagerblad. Koka upp och låt sjuda under lock ca 1 timme tills köttet är mört. 


Rör ut vetemjölet i lite kallt vatten och red av grytan. Kärna ur och skär paprikorna i breda strimlor och lägg ner i grytan. Häll av vätskan från kikärterna och blanda ner dem i grytan. Skölj och skala citronerna med en potatisskalare, se till att endast det gula på skalet är med. Lägg citronskalsremsorna i grytan, skölj okran och lägg grytan. Sjud grytan ca 5 min. 4. Strimla salladslöken och strö den över vid servering. 


Majsris
Skala och hacka löken grovt, lägg den i en kastrull och fräs den med smör. Häll på ris, vatten och salt enligt anvisningarna på förpackningen. Låt riset koka i cirka 15 minuter, vänd sedan ner majsen och krydda med salt och peppar. 


Jordnötsröra
Ta undan några jordnötter till garnering. Mixa resten av nötterna och tillsätt sataysåsen och juicen. Mixa ihop allt hastigt. Garnera med hela jordnötter och skivad chili. 


Servera med yoghurt och rör även ihop harissa och ajvar som tillbehör. 


Receptet kommer ifrån Mat, vin och vanilj från Sydafrika av Elisabeth Johansson. Natur och kultur 2008.

Sydafrikas matkultur

 

Sydafrika är ett multikulturellt land där man hittar mat från världens alla hörn.  Detta eftersom landet har varit kolonialiserat och haft stor invandring och därför har det sydafrikanska köket influerats av många andra länders matkulturer, främst av engelska, holländska, malaysiska och indiska smaker. Sydafrikas matkultur kännetecknas av stora kontraster och maten är ofta en smakrik, väldoftande, färgglad, kryddig och fruktig upplevelse.

Den sydafrikanska matkulturen innefattar olika etniska sydafrikanska kök och mat från övriga Afrika och resten av världen. Till de etniska köken räknas bland annat det malajiska, som utesluter alkohol och fläskkött eftersom många malajer är muslimer. Det malajiska köket är speciellt vanligt i Kapstaden och södra delen av landet. Exempel på malajiska rätter är bobotie av lammkött som kryddas med curry och mango chutney, och Waterblommetjie, en gryta gjord på lamm och en slags näckrosor som växer i Kapprovinsen. Från provinsen KwaZulu-Natal kommer många indiska curryrätter av lamm, kyckling, nöt och grönsaker som serveras med olika sambal- eller yoghurtsåser. Från andra delar av Afrika märks influenser främst ifrån Mali, Marocko, Etiopien, Senegal, Zanzibar och Kenya. Från Marocko kommer många couscous-, lins- och quinoarätter och från Zanzibar rätter med ockra och cashewnötter.

Sydafrikas natur och landskap är väldigt varierande beroende på var i landet man befinner sig och detta avspeglas i maten. I kustnära städer och områden äter man mycket fisk och skaldjur och inåt landet äter man mer vilt. I Sydafrika odlar man mycket och det finns därför gott om inhemska råvaror. Landet är känt för sina omfattanden frukt- och grönsaksodlingar, och det odlas bland annat apelsiner, mango, melon, papaya, majs, pumpa, kål, morötter, potatis och sötpotatis. Majs är en väldigt vanlig och billig ingrediens och av majsen lagar man bland annat pap, en slags majsgröt som är ett vanligt tillbehör. Det odlas även kakao och kaffe i små mängder. I grannlandet Madagaskar odlas mycket vanilj, och en stor del av denna får jäsa och torka och förädlas i Sydafrika. En stor del av vaniljen från Madagaskar säljs därför från Sydafrika. Landet har även en omfattande uppfödning av boskap och köttindustrin är ganska expansiv. Förutom traditionella typer av kött kan man i Sydafrika också smaka på kött från krokodil och struts, eller hjortdjuren impala och kudu.

Den sydafrikanska maten innehåller ofta mycket kryddor, till exempel kanel, nejlika, muskot, ingefära, chili, spiskummin och curry. Jordnötter används mycket i matlagningen och det är vanligt att man blandar frukt, både färsk och torkad, i maten. Det odlas mycket druvor i landet och i Sydafrika tillverkas vin av världsklass. En annan dryck som är typisk för landet är rooibos. De vilda rooibosbuskarna växer bara i Sydafrika och skotten på buskarna används till framställning av te. Man dricker det varmt med en skiva citron och sötat med honung.

  

I Sydafrika äter de som har råd mycket kött och man grillar gärna och ordnar grillfest, så kallad braai. På många platser står grillar uppställda för allmänheten så att man kan samlas och njuta av maten tillsammans. Man grillar vanligtvis olika typer av kött, boerwors, som är en holländsk bondkorv, sosaties, en sorts kebab av lamm, och fisk och skaldjur. I kåkstäderna där de fattiga bor äter man mycket ris och majs tillagade på olika sätt.

Förutom braai är det också vanligt med långkok, grytor med kött och grönsaker som får puttra i timmar för att köttet ska bli mört. Förr när det saknades kylmöjligheter i det varma klimatet var det vanligt att man saltade och torkade kött. Det är fortfarande vanligt och kallas biltong, och äts som snacks eller mellanmål. Biltong finns i många varianter och kryddningar och är vanligtvis tillagat av oxkött, men det görs också av kudu, springbok, krokodil, struts och fisk.

Fakta från:

• Mat, vi och vanilj från Sydafrika av Elisabeth Johansson. Natur och kultur 2008.
• http://www.sydafrikasemester.se/mat+och+dryck+i+sydafrika/
• http://www.matklubben.se/artiklar/mat_i_sydafrika_269.htm
• http://www.aftonbladet.se/matvin/article11605564.ab